25 januari 2018

Snart 3 år

Tänk på fredag är det 3 år sedan vår älskade Lilja Maria Smilla Lizetti föddes, 
3 långa låååånga år men även 3 år som gått alldeles för fort <3 Dagen som även påminner mig om att uppskatta mitt egna liv att jag faktiskt lever och får se mina barn växa upp för det hade kunnat förändrats för 3 år sedan...
Hur kan det vara möjligt att det redan gått så lång tid?? Det känns ju som att det va igår som en sköterska knackade på min dörr till salen jag blivit flyttade till tidigare under kvällen...en allvarlig sköterska som väldigt sakligt frågade om jag förstod vad ett akut kejsarsnitt innebär? Jag hade in i det längsta hoppats på att jag skulle kunna ligga på sjukhus så länge det bara gick för att lillhjärtat skulle få växa till sig för hon skulle ju inte komma förrän om 3 månader. Hon ska inte komma nu. Sköterskan fortsatte med information: Nu kommer det hända en massa saker, och det kommer vara många människor med och jag måste sätta en kateter på dig omgående. Vi har ringt din man och vi hoppas att han hinner komma hit i tid!?! VA?? Är det så akut??Visst jag hade mått dåligt, kräkts, var helt uppsvälld, hade ont åt hjärtat av all vätska som tryckte på alla organ men nånstans trodde jag att jag kunde få ligga i en sjukhussäng och ha ont en längre tid så hon skulle få växa på sig men det var allvarligare än så. Mina organ mådde inte bra, min kropp började ge vika och dom hade inte tid att vänta. Någon plockar av mig smycken, någon sätter kateter, någon plockar ihop mina saker på rummet och någon försöker lugna mig...allt var kaos i huvudet...instruktioner om att inte bli rädd när vi kommer ner till operationssalen för det är mååånga människor där. Rullas iväg, in på en sal, får order om att nu ska det sättas ryggmärgsbedövning. Mitt i allt som händer uppfattar jag iallafall att S hunnit komma fram och har fått skyddskläder o munskydd så han såg ut som alla andra inne i salen...allt går fort och det går snabbt att sätta ryggmärgsbedövning och sedan spänns jag fast med order att säga till om jag mår illa. Sedan blir det väldigt mycket kaos i mitt huvud...minns inte så mycket...vet att en liten tjej plockas ur min mage men henne försvinner dom med plus min man eftersom att hon inte mår bra. Sedan väntar jag och väntar, hör ett konstigt ljud, hör någon fråga någon annan om vätskan som dom dammsuger mig på, en massa vätska i buken...det känns som en evighet tills dom är klara... Så småningom rullas jag ut och då förbi rummet där dom jobbat igång vårt lilla hjärta, men sängen är för stor att få in så jag ser kuvösen från dörröppningen. Sedan blir det svart, ligger på uppvak, vet att mannen kommer dit, har ont, mår inte alls bra. Sedan är den kommande dagen en enda dimma, hög på morfin, i chock, vet inte exakt vad som händer men kommer tillslut upp på BB. 
Nu har alltså vårt hjärta kommit ut för att kriga, hon kämpar för allt hon har för att leva <3 i 3 månader kämpar hon vår lilla krigarprinsessa. Vi fick möjligheten i 3 månader att lära känna dig hjärtat, vi fick mysa, gosa, mata, byta blöja och dina syskon fick träffa dig många gånger <3
Men om jag hade vetat då att du bara var ett kort lån vi fick så hade jag aldrig lämnat din sida...det är det enda jag skulle vilja ändra...att jag inte var där hos dig när ditt hjärta inte orkade mer sånt kan göra så ont ont ont i mammahjärtat...vi kom fram bara minuter för sent och din lilla lilla kropp var fortfarande varm. Tänk att man kan älska någon så mycket att ens hjärta går sönder i miljoner bitar...Dina syskon pratar om dig lite då och då, helt spontant kommer frågor som vad hade Smilla kunnat göra nu om hon levt? Hur stor hade Smilla varit nu? Hade hon gått på förskolan? 
"Om jag bara fick en önskan mamma då hade jag önskat att Smilla levde" - Milian 7 år <3



<3 På fredag är det din dag gumman och vi kommer med ljus, blommor och ballonger som vi brukar <3 då fyller du 3 år i himlen. Himlens allra finaste lilla stjärna


Gjorde en minnesburk till graven i Dec med foto, änglar och ljusslinga som lyser så fint <3
Pysslade även till fina julkulor till granen denna jul så alla mina hjärtan har varsin, beställde texten av en tjej på nätet...


Sov Gott alla fina <3

1 kommentar:

  1. Åh, vad fint skrivet! Älskar er allihop ❤️❤️❤️ Vi saknar också Smilla. S pratar till och från om henne, mest är han ledsen för att de aldrig fick leka. Många, många kramar❤️ Nilla

    SvaraRadera

Va kul att du vill lämna ett litet avtryck :)